Bästa bästa helgen!

Jag har haft en fantastisk helg med extremt mycket återhämtning. Lördagen tillbringades på Hagabadet med träning, spa och lunchbuffé. En helt fantastisk dag med två människor jag tycker om väldigt mycket! Jag tror vi alla behövde en liten flykt från verkligheten. Att dagen avslutades med spelkväll och middag var ju en riktig toppenbonus! Annars har det blivit en hel del andra goda middagar, mys i soffan och ärenden. Igår följde jag med till Varberg där jag tillbringade natten, var inte alls särskilt sugen på att åka hem i morse, men vad hade jag för val? Det enda positiva är att jag har på gränsen till nackspärr, eller ja det är väl inte den positiva delen, utan snarare att jag har medel för att lindra det hemma. Igår fick jag ha två halsdukar för att inte bli för kall och på så sätt bli ännu stelare. Lyckades iaf lindra lite genom att hitta triggerpunkter att trycka på, någon gång ska man ju kunna nyttja sina kunskaper på sig själv också. Hade ju en hyfsad hjälpreda också som naturligtvis gärna ville trycka, dels av välmening och dels för att jag tidigare under dagen gett honom smärta genom massage och triggerpunktsbehandling. Men mest tror jag del var välmening haha.

Jag hade tänkt att träna på min friskvårdstimme idag, dock är jag fortfarande skeptiskt till min gymträning och det blir ju ganska naturligt att gymma när man arbetar på ett gym. Lite smidigt sådär... Men jag kan ju alltid ta en promenad och sen köra lite övningar inomhus. Men jag måste som sagt hitta tillbaka till att gilla styrketräning. Vi körde ju ett styrkepass på Hagabadet och det var kul, men det var nog för det var med Denise och Paul, men det kan vara knepet, att hitta en träningskompis. Det hade jag ju i våras vilket var superkul och mysigt men nu har jag ändå velat köra själv. Men jag kanske ska fundera en extra gång över det... Alltid bra att reflektera över saker, vem säger att jag vill samma sak nu som jag ville för 2 månader sedan? Men det är lätt att fastna i rutiner.

Ikväll ska jag fixa hemma och sen gosa ner mig i sängen och kolla film, mysigt! Men naturligtvis inte lika mysigt som när man har någon som håller om en! :)

//Lissie

Att hitta inspiration

Jag tycker att Träningsglädje är en himla bra träningsblogg! Jag har så mycket lättare att inspireras av någon som inte är jättesmal utan som jag ser som mer lik mig. Vad man inspireras av är naturligtvis extremt individuellt men jag är en sån person som tror att jag lättast knyter an till saker som är nära mig. De flesta av de största träningsbloggerskorna i Sverige är smala, så är det bara, tyvärr får jag väl säga. För när vi har sådan liten bredd av exponering av de som tränar så kan (jag är ganska säker och kan antagligen hitta goda källor) det leda till att människor med till exempel övervikt och fetma känner att de inte "platsar" på gymmet. Det är ett moment 22 skulle jag vilja säga.

Men jag förstår de som känner ett utanförskap i de sammanhangen, trots att jag alltid idrottat och är utbildad idrottsvetare så kan jag ibland få riktig ångest på gymmet. Inte för att  jag är svag, för även när jag är svag i mina mått mätta så är jag stark, men när det handlar om kroppsform. Det är ju tragiskt, att det ska få påverka något man älskar. Nog fanns det viss utseendehets inom handbollen också, med det går ju inte jämföra med den på gymmet. Vissa dagar på gymmet känns det som jag står och drar mer i tröjan än lyfter vikter.

Friskis&Svettis där jag arbetar är ändå ett gym med mycket olika människor i olika former och olika åldrar, precis likadant är det i personalstyrkan. Så jag inser att jag gymmat på ett mer "utseendefixerat" gym så hade jag antagligen varit ännu mindre sugen att gymma. Vi har inga vågar på F&S för vi vill inte att ett pass hos oss ska förknippas med vikt. Ja, vissa människor behöver gå upp eller ner i vikt, MEN behövs det en våg för att bekräfta att en människa gått ner eller upp? I mitt fall så är mina kläder bästa redskapet för att avgöra om jag gått upp eller ned, både när det gäller muskler och fett. Skulle jag använda någon form av fysiskt redskap skulle jag välja ett måttband.

Jag har alltid sett mig själv som en "större" tjej, inte jättestor men helt klart större än medel. Rätt eller fel går ju verkligen att sia i. Jag kan säga det är med sorg jag tänker tillbaka att jag kände mig tjock när jag vägde 7 kg mindre än nu. Jag tror att jag dock kan blivit lite räddad av att jag alltid fått bekräftelse, vilket naturligtvis är på gott och ont. Men enda sedan mina tonår har jag fått höra att jag har en attraktiv kvinnlig kropp. Att få den sortens bekräftelse tror jag kan göra att man känner att man har något att leva upp till och att kroppen spelar stor betydelse. Samtidigt som det känns skönt att veta att andra gillar ens kropp även när man själv inte gör det.

Sedan jag flyttade till Göteborg har jag dejtat mycket och i vissa fall fått släppa min kroppsångest för att den helt enkelt inte passat in i situationen. För att jag inte vill att den ska förstöra bra saker. Jag har i många stunder fått inse att det sitter i mitt huvud, inte i huvudet på personen jag dejtar som tycker om mig precis som jag är.

Men det är svårt. Det blir ett invant mönster, en del av en själv, att ha svårt att acceptera ens kropp. Det är ju normalt, man ska ju helst inte tycka om sig själv för mycket helst, finns ju alltid något att förbättra eller hur? Det är så tragiskt. Just nu tycker jag mindre om min kropp för den är "trasig", för att jag inte kan använda den hur jag vill, för jag tappat muskelstyrka. Men samtidigt som jag vet att jag måste jobba upp både kropp och självförtroende så vill jag inte att min självförtroende ska vara baserat på min kropp, jag är ju så mycket mer än en kropp. Och nu för tiden är jag ju faktiskt mycket mer än en idrottstjej också. Idrotten kommer alltid ligga míg nära och hjärtat och det är ju min vision att arbeta inom idrott/hälsa-området. Men just nu kanske jag behöver hitta tillbaka till träningsglädjen genom att göra nya saker istället för att hänga på gymmet som just ner mer ångest. Se nya saker, hitta ny inspiration och utmana kroppen på andra sätt.

Bra blogginlägg av Träningsglädje: http://www.traningsgladje.se/2011/12/varfor-ar-jag-tjock/
Läs för sjutton!

 //Lissie

Back on track

Ajajaj, vad dålig bloggerska jag varit här... Under all kritik kan man säga... Men sånt är livet och eftersom jag ändå bloggar för min egen skull och inte någon annans så blir det som det blir. Men jag tänkte att jag skulle bli bättre på att uppdatera här, för nu tänkte jag verkligen komma igång med träningen. För det har liksom inte hänt än att jag fått in samma flow som jag är van vid, trots att jag har betydligt mer fritid nu när jag inte både pluggar och jobbar. Men jag tror tyvärr det till viss del beror på att jag arbetar på en träningsanläggning och vissa dagar liksom känner mig så "mätt" och bara vill hem och inte se några gymmaskiner eller svettiga människor. Jag tror jag måste satsa att bara träna här på min anläggning på min friskvårdstimme (som är under jobbtid) men annars leta mig till andra anläggningar. Ha det här som jobb och sen gå till andra ställen för att träna. Separera jobb och fritid.

Jag ska dessutom börja simma, känns som en bra investering i min kropp. Jag kan nämligen inte spela handboll som jag ville. Det tog bara 2 träningar för att inse att min kropp inte håller, men jag vill ändå säga att jag tagit det bra, bättre än förväntat. Jag accepterade läget ganska snabbt och tänkte att jag ändå är involverad i handbollen via Celtic/Kelt och att det inte betyder att det aldrig kommer bli en fjortonde säsong. Men just nu går det tyvärr inte. Så alternativa träningsmetoder är vad jag behöver hitta och simning som jag hållit på med i många år och som är både skonsamt och avslappnande är perfekt.

Igår gymmade jag på min friskvårdstimme, jag kände mig svaaag. Så himla tråkig känsla. Men jag vet ju att jag alltid kan bli starkare och framförallt att jag snabbt kommer bli starkare. Men idag tog jag det ganska lugnt ändå, jag tror att det är bättre att inte gå ut allt för hårt och bli besviken. Men det är nu det börjar och jag måste hitta rutiner och balans. Jag har ett väldigt bra supportteam och det känns gött! Något jag har kommit igång med är kosten, där har jag hittat bra ätmönster och goda vanor, och det är jag lite halt imponerad över själv haha. Men som sagt, har man människor med gott inflytande omkring en blir saker alltid lättare!

//Lissie

Kostrådgivning imån

Imån ska jag göra en spännande sak, spännande och aning otäckt, iaf i min värld. Jag ska nämligen på kostrådgivning. Det är inte det att jag inte har bra koll på kost, för det har jag absolut, men jag känner att jag behöver en spark i baken. Framförallt för att äta regelbundet. Men som jag skrivit innan så kan jag tycka att mat kan vara komplicerat och en ganska farlig trigger för ett ohälsosamt beteende. Jag gillar inte tuffa begränsningar i mat utan för i mitt fall iaf om jag begränsar mig så blir jag extremt sugen på det jag förbjudit (kategori: man vill alltid ha det man inte kan få). Jag kan även se en problematik i att ha specifika ätardagar då man äter allt man varit sugen på under övriga delen av veckan för det känns som det kan bli en hel del hetsätning då.

Som ni märker så kan jag problematisera mat en hel del. Jag tycker mat är komplicerat och speciellt i dagens samhälle när det är så mycket fokus på vad man ska äta och vad man inte ska äta. Det blir liksom för mycket ibland, vi har lite tappat det sunda förnuftet, åt bägge hållen. Hälsa är en balansgång och ganska svårdefinierat område. När jag valde att det var inom det här området jag ville jobba för 8 år sedan så såg det ganska annorlunda ut vilket gör att jag måste omvärdera vissa saker från hur jag kände då till hur jag känner nu för att ha samma passion som innan. Men jag tror även det är viktigt att jag är sann mot mig själv och mina värderingar.

Imån ska jag även göra en mätning av kroppssammansättningen och sen om ca 6 veckor göra en uppföljning. Jag tänkte att jag skulle köra 6 veckor med ganska intensiv styrketräning så det som kommer bli mest intressant ska bli att se förändring på muskelandel. Förra gången jag gjorde testet var för flera år sedan under en period då jag knappt tränade och då hade jag ändå en högre muskelprocent än medelkvinnan så förhoppningsvis ser det ännu bättre ut nu!

Som sagt ska det bli spännande imån. Jag måste verkligen fokusera på att gå dit och vara helt blank i huvudet och sedan själv bilda mig en uppfattning om allt. Men mitt fokus ligger som sagt på att försöka äta regelbundet först och främst för det är det jag framförallt slarvat med under de senaste åren, mkt pga stress och bortprioritering. Sedan ska det bli intressant att träffa någon inom samma område som läst samma utbildning men en annan inriktning :)

Typ godaste som finns!

//Lissie

Att andas en idrott

När jag var yngre så handbollen mitt allt. Jag andades handboll praktiskt taget. Jag började när jag var nio år efter att ha följt med min dåvarande bästa vän på en träning. En träning var det som räckte för att jag skulle bli fast och sedan vara fast i många år. När jag började högstadiet var det naturligt att söka handbollsklass på Junedalsskolan och när jag började gymnasiet var det naturligt att läsa idrott & hälsa med handbollsinriktning. När jag som 17-åring inte fick den speltid jag förtjänade i min modersklubb och ett lag från den konkurrerande klubben ville ha mig tog jag beslutet att gå även om det kändes som ett svek. Men jag visste att jag skulle svika mig själv mer genom att stanna och ständigt känna frustration. Min modersklubb vägrade dock att skriva på övergångspapperna vilket gjorde att jag halv säsong inte fick spela några matcher. Jag var då en ledsen 18-åring som efter en fantastisk försäsong visste att jag hade större potential än någonsin men inte fick chansen att visa det. Men ett miljöombyte var precis vad jag behövde och jag insåg att lojalitet tyvärr inte alltid betyder något gentemot andra men alltid betyder allt gentemot sig själv. 

När jag var yngre såg jag till att allt matchade matchdräkten, t ex nagellack, hårband, svettband, lagkaptensband, ögonskugga och strumpor. Ganska imponerande att jag lyckades få tag på alla dessa saker då våra matchdräkter hade de vackra färgerna gult och grönt... Att måla på grönt eller gult nagellack var liksom mitt sätt att tagga till innan match.

Jag var en duktig försvarsspelare och spelade praktiskt taget alltid i mittförsvaret trots min längd. Men jag kompenserade min längd med känsla. Tack vare att ligga steget före så hade jag inga problem med att hantera längre och större spelare. Känsla, styrka och en oräddhet kom jag långt med. Jag älskade styra försvaret och jobbade hårt för att få alla i laget att förstå att de bästa försvaren jobbar tillsammans. Om en spelare missade att ta sin spelare i försvaret skulle det alltid finnas någon bakom för att täcka upp.

90-laget jag spelade i under mina yngre år var ett fantastiskt talangfullt lag, och ett förbaskat bråkigt lag. Ett tag kändes det som att det var bråk varje träning, men trots detta levererades det på matcher och guld i serier, DM & cuper skördades. Vi var ett väldigt framgångsrikt lag som syntes och hördes var vi än kom och vi hade mycket kul tillsammans, t ex i Prag och i Danmark. Jag höll mig utanför bråken i laget förutom när jag försökte medla. Jag tror det var delvis därför jag blev lagkapten, för jag var opartisk, inte rädd för att ta en diskussion när det behövdes och för att jag var otroligt hängiven laget och idrotten. Att vara så hängiven och dessutom vara lagkapten kunde ibland vara ganska frustrerande, speciellt när vi kom upp i den åldern när många andra saker som t ex killar och alkohol allt mer lockade. Hur mycket ansvar jag än ville ta för mitt lag så var det ju faktiskt individuellt ansvar som la grunden för prestation.

Som sagt, handbollen var min största kärlek i livet och utvecklades till min identitet. Många förknippade mig med handboll och jag förknippade mig med handboll. Min första pojkvän var handbollsspelare liksom mina närmsta vänner. Det var delvis tack vare handbollen jag bestämde mig för att bli nykterist. Tack vare handbollen fick jag resa till ställen som Tjeckien och Island, uppleva förälskelser och skapa minnen för livet. 

När jag var 19 år tog jag studenten, flyttade till Halmstad och avla ett löfte till en idrottsläkare att ta ett minst ett år helt off eftersom jag hade rejäla förslitningar i ljumskarna. Jag hade gjort ett bra sista SM vilket gav lite lugn i själen. Det var svårt att släppa taget eftersom jag var handboll men ju längre tiden gick desto mer började jag släppa handbollen helt. Jag brydde mig inte om serier, jag brydde mig inte om de lokala Jönköpingslagen, jag brydde mig inte om handboll överhuvudtaget även om det ibland kunde svida till lite i hjärtat av saknad. Men de sista säsongerna hade varit tuffa mentalt och min kropp var sliten och trasig. Jag började uppskatta att ha en fritid utan massa inplanerade aktiviteter.

2011 tog jag ett studieuppehåll från mina studier. Jag blev halvt medtvingad på en handbollsträning av två vänner som ville börja spela igen. Jag var däremot osäker på om jag verkligen ville men bestämde mig för att ge det en chans. Laget vi skulle provträna med var ett lag där de flesta spelarna var födda 93/94, en årskull jag inte haft så mycket koll på eftersom det ändå var 3-4 år som skiljde mellan oss, jag visste dock att det fanns mycket potential i laget. Efter träningen gick jag hem och grät, jag kände mig nämligen värdelös. Jag dömde mig själv väldigt hårt efter en träning utan att ta särskilt stor hänsyn till att varken fysiken eller känsla var på topp. Jag kunde ha skitit i det efter den träningen, men någonstans kände jag "skam den som ger sig", så jag fortsatte gå på träningarna. Det gjorde däremot inte de vänner som tvingat med mig första gången, de la av ganska snart.

Ibland sved det att jag kände mig så otroligt kass jämfört med hur jag varit som yngre men ju mer jag tränade och spelade desto snällare blev jag i mitt tänk. När det blev dags för sommaruppehåll fanns det en osäkerhet om laget skulle finnas kvar och många spelare drog till andra lag. Men till slut blev det ett lag och trots att jag flyttat till Götet passade jag på att spela och träna när jag var hemma i Jkpg och trivdes fantastiskt bra med det. Jag hade mindre press än någonsin på mina axlar vilket var extremt skön känsla och tillät mig spela på ett annat sätt än innan. 

Nu har det gått en säsong sedan jag spelade handboll men jag har ju ändå fått en fin dos med handboll genom Celtic & kelt och vänner i andra lag. Men jag känner ett stort sug att nu till hösten spela själv. Utmaningen blir att hitta rätt lag, att släppa min prestationsångest och att bygga upp min kropp. Jag måste acceptera de skador jag har och precis som jag gör med andra, möta mig själv där jag är idag. Min fysik är inte optimal för handboll för tillfället men än är det ju faktiskt inte höst och att ha som motivation att få sitta iklädd en matchdräkt i en handbollshall är faktiskt inte dumt alls...

En av få matcher under mina 13 år med 2 utvisningar på samma match, annars var gula kort min grej.
Att ligga på den magiska gränsen. 

//Lissie

På väg upp

Karl-Magnus, gyminstruktör på Friskis där jag arbetar är ju en person som vars namn jag tidigare nämnt. Han är en otroligt inspirerande människa och jag tycker han är fantastiskt på att peppa och motivera. Men nu var det faktiskt inget hyllningstal jag skulle skriva utan om en sak han sa till mig för ett tag sedan. Vi stod och pratade jobb och utbildning och jag pratade om utbildningar jag var intresserad av och då sa han något i stil med; ”Men Lisa, du vet ju vad du håller på med redan nu, du kan ju det här.”

Han har ju en poäng… Jag har ju studerat idrott och hälsa i 6.5 år, spelat handboll i 13 år, gymmat i 5 år. Jag är ju ingen nybörjare inom området, jag har kunskap och jag har passion. Men som nyexaminerad i en värld som kräver erfarenhet så känner jag mig ganska okunnig ibland. Jag kollar på kurser och inser att jag faktiskt nästan redan innan pluggat kurserna jag ser framför mig på datorskärmen.

Jag kan inte allt, men jag kan mycket och jag är villig att lära mig mer. Jag har en sund och vettig inställning till idrott, hälsa och kost och jag älskar arbeta med människor. Efter att coachat och hjälpt vänner och bekanta med olika saker, bland annat komma igång och träna så vet jag att jag kan coacha på ett sätt som når fram. Jag har arbetat med människor på olika sätt i många år nu och vet att det som krävs för att skapa någon form av relation är lyhördhet, nyfikenhet och en tro på att människor kan prestera.

Ibland är det lätt att känna sig liten i den här stora världen men att ha tro på sig själv och sin kompetens är viktigt. Liksom att aldrig tappa hoppet eller låta sina drömmar blekna... :)

På väg upp...

//Lissie

Bästa lunchrasterna!

Att nyttja min lunchrast till att träna är awesome! Dels för det känns vettigare än att sitta ner i en timme och dels för att det sällan är mycket folk på jobbet vid den tiden. Jag brukar alltid köra i en sal för att få vara helt själv, jag tycker det är så skönt att helt kunna gå in i min egna värld :) Idag körde jag först crosstrainer för att få upp pulsen och sen körde jag fys i en sal :) Så gött var det :D Tänker helt klart se till att göra det till en rutin att träna på lunchen! :)

//Lissie

Yey, ett nytt gym att gilla!

Att cykla till gymmet (jobbet) var en perfekt uppvärmning till mitt styrkepass :) Det var första gången jag var på Lackarebäcks anläggning och tränande men jag gillade det! Kan helt klart tänka mig att åka dit och träna utan att ha ett jobbpass innan eller efter :) Känns bra att jag har 3 anläggningar hyfsat nära som jag gillar att träna på! :) Lackarebäck hade ett bra gym med mycket yta och fria vikter, det är allt jag begär ;) Kände jag hade bra fokus idag och det var verkligen galet skönt att träna och ta i! :) Nu ska jag äta fruktsallad, har längtat hela dagen efter det! :D

To get something you never had, you have to do something you never done

To get something you never had, you have to do something you never done. 

Det är en av de klokaste meningarna jag vet. Om man vill ha något man aldrig haft måste man göra något man aldrig gjort. Det är ju ganska logiskt, men ack vad svårt det kan vara. Att förändra delar i sitt liv är ofta en svår process, ofta för att förändringar sällan sker över en natt. Många förändringar är tidskrävande och kräver uppoffringar. Dessutom kan förändringarna kräva att vanor ska förändras och vanor är sällan något som kan ändras genom att knäppa med fingrarna. Av dessa anledningar är det viktigt att förstå att det krävs vissa saker för att kunna göra en förändring. Att göra en livsförändring och till exempel träna mer/mindre och äta mer hälsosamt eller bli mindre stressad och släppa på omgivningens krav är inte alltid en lätt match men praktiskt taget alltid värt det i slutänden. Men jag tycker det är viktigt att förstå att livsförändringar är ett personligt beslut och inget man kan lägga sig hur som helst när det kommer till en annan människa.

Mina tankar om vad som behövs när du vill göra en större förändring i ditt liv är:

- En plan – Planera vad du ska göra och hur du ska göra det. Försök gärna att sätta upp en hyfsat realistisk tidsplan. Den ska varken kännas för stressig eller för slapp.

- Mål – Under vägens gång är det bra att ha mål, både stora och små (huvudmål och delmål). Delmål är väldigt bra att ha på vägen till det stora målet. Det är väldigt peppande att nå även de små målen. Alla delmål leder ju dig till det stora målet.

- Motivation – Vad är det som gör att du vill göra den här förändringen, vad är det som triggar igång dig? Forskning visar på att inre motivation, alltså motivation som inifrån dig själv och inte kommer från någon annan person, leder till större chans att lyckas än yttre motivation. Du måste alltså förstå varför förändringen är viktig för just DIG. Motivation kan vara att du till exempel vill gå upp för trapporna utan att flåsa, lägga dig för att sova utan att ha tusen tankar i huvudet eller våga göra något du aldrig gjort förut.

- Stöd – Stöd är olika viktigt för olika människor och kan skaffas på olika sätt. Vissa finner stöd genom att blogga, instagramma eller facebooka. Vissa finner stöd genom att endast berätta om förändringen de ska genomföra till sina närmsta. Jag tror absolut det går att göra en livsstilsförändring alldeles på egen hand, men jag tror många av oss kan ta hjälp av stöd, speciellt i tuffa stunder. Men som sagt, du behöver absolut inte basunera ut att du ska göra en livsstilsförändring till hela världen, det är ju trots allt först och främst dig den rör.

- Kartläggning av faktorer som kan hjälpa eller stjälpa förändringen – Vad kan få dig att lyckas och vad kan få dig att misslyckas? Genom att faktiskt få svart på vitt vad som kan hjälpa dig under processen eller vad som kan verka på ett negativt sätt under processen kan du lättare se vilka områden du behöver lägga extra mycket fokus på. När jag gör ett träningsschema t ex så gör jag ofta en lista som jag kallar risk- och friskfaktorer. Exempel på saker som kan vara mina riskfaktorer i en träningsfas är tidsbrist, sjukdomar och bortprioritering. Exempel på friskfaktorer är att jag arbetar på en träningsanläggning, veckoplanering av träning och min motivationslista.

- Ett jävlar anamma -->  fokus. Vill du göra en förändring måste du VILJA göra den, ingen annan kommer göra den åt dig. Du måste ha en förståelse att det kommer ta tid, att det kommer finnas tuffa stunder, att du kan behöva göra saker du inte gjort innan och att dina prioriteringar kan komma att behövas förändras. Vissa stunder kommer du säkerligen vilja lägga av och ifrågasätta varför du utsätter dig för det här. Det är då du ska kika på pappret du har där dina mål står och även de saker som motiverar dig. Det är okej att inte alltid göra hundraprocentigt ifrån sig och varje liten sak du gör räknas. Resan till ditt mål är minst lika viktigt som målet i sig och du kommer lära dig mycket om dig själv under tidens gång.

//Lissie

Träningsschemat

Här är mitt träningsschema, extremt pedagogiskt upplagt. Som ni ser så är det gym eller pass som står på schemat idag och jag tänkte nyttja lunchrasten på jobbet till ett snabbt effektivt pass. 1-2 pass per vecka är tänkta att göras på lunchen för att få mer tid över till annat efter eller innan jobbtid. Jag tycker det känns som genomförtbart och jag tycker alltid det är gött att kunna kryssa saker haha ;) Mitt bästa knep! 8 veckor framåt ligger planeringen och jag ska verkligen följa det så gott som det går! :)

//Lissie

När chansen finns, ta den!

Ny vecka och idag kickar träningsschemat jag gjort igång :) Fast idag är jag faktiskt ledig från träning. Jag gjorde ett schema förra veckan för de kommande veckorna som känns helt genomförbart och det är det jag ska försöka följa :) Kommer krävas disciplin och planering men det kommer gå fint! :) Ska visa schemat senare eller imån :)

En av de första sakerna jag ska göra när jag kommer hem till Götet är att ta fram träningskläder och duschsaker som jag ska ha i min låda på jobbet så jag slipper släpa massa saker var- och varannan dag :) Jag ska helt enkelt minimera allt som kan leda till en ursäkt att inte träna :) I och med det gör jag mig en stor tjänst, för det är ju verkligen som man säger, man ångrar aldrig ett pass man utfört, man kan däremot ångra ett pass man inte utfört. Jag ska verkligen försöka att följa schemat slaviskt första 2-3 veckorna och sen kommer det förhoppningsvis sakta men säkert utvecklas till en vana...

Principen handlar ju inte om att jag inte gillar träna utan att det finns så mycket annat i livet som jag vill hinna med, men nu när jag bara jobbar och inte både har skola och jobb så har jag faktiskt tid till både träning och härliga sommarupplevelser :) Men som sagt, det kommer krävas disciplin och planering, men även en hel del kreativitet. Är det sol så är ju t ex pass utomhus ett himla fint alternativ och det finns ju massa styrkeövningar man kan göra utomhus. Ska försöka hitta de ställen i Götet som har utegym också, vore kul att "träna runt" lite :) Jag tror faktiskt på mig själv och det i sig ger mig mycket energi... Jag tror mycket på uttrycket här nedan:

Du måste tro på det du gör. Ibland kommer saker inte alltid gå perfekt och ibland tar det längre tid att nå dina mål än vad du trodde eller vad du hoppades på men om du bara kämpar och gör ditt bästa kommer du alltid någonstans. Vi ska inte heller glömma att det ofta snarare är resan till målet som är det viktiga och inte målet i sig...

//Lissie

Promenader - enkelt & lättillgängligt

Jag tog en pw igår morse medan de andra i gänget låg och sussade... Sånt är livet som nykterist, pigg som en lärka vid alla tillfällen! Nä, det är kanske inte helt sant, men jag var helt klart piggare än alla dom som druckit och efter varit vaken ett tag så var jag även ganska rastlös. Promenader är ju en enkel och fantastiskt sysselsättning som man kan utföra nästan var som helst, slänger man in lite styrkeövningar med kroppen som redskap är ju faktiskt det enda som behövs ett par hyfsade skor. Jag hade en period när jag hade en god rutin på promenader men det har jag tappat nu, men det är helt klart en vana jag ska försöka arbeta igång igen :)

På tal om hyfsade skor så köpte jag de här raringarna idag. Så snygga! Älskar hur dom kommer lysa upp vilken outfit som helst :) Det är ju väldigt trendigt just nu med sportiga skor till alla olika typer av outfits och det kryllar av färgglada pjucks i affärerna, diggar det :)  

//Lissie

Trygghet och tilltro inför framtiden

Idag fick jag ett glädjande besked om att jag får ett vik till hösten på 100 % på Friskis, minst ett år är viket på och det känns tryggt att veta lite hur framtiden ser ut :) Det innebär att jag lättare kan planera mitt liv och sätta upp mål :) Vi får se vilken anläggning jag hamnar på i slutänden men som det verkar nu så kommer Kungsgatan vara bas, det är min favoritträningsanläggning :) Där finns det bästa gymmet anpassat för funktionell träning :) Det är ju en multifunktionshall :) Jag kommer ihåg när det öppnade och jag tänkte att jag skulle gå dit nån gång, men det hände inte förrän några månader senare när jag börjat arbeta på Friskis :P Jag tror jag skulle vara på helt rätt ställe om jag arbetade där (gymnörd som jag är) men å andra sidan älskar jag ju Eriksberg och världens bästa och finaste kollegor! Men det känns som det är förändringarnas år och det kanske är lika bra att gå with the flow... Vi får se! Huvudsaken är att jag känner mig trygg och lugn inför framtiden :)

P&K!

Vill ha!

Militärtightsen och hoodtröjan under står högst på önskelistan :) Vi får se vad som blir nästa inköp^^ 

//Lissie

Pump It Up

Pump it up är en av de låtarna jag förknippar mest med handbollen, vi hade den som uppvärmningslåt länge. Varje gång jag hör den så saknar jag att spela match haha :) Men hej, till hösten förhoppningsvis... :)

Jag hade bra fokus under det passet jag körde på friskvårdstimmen idag... Stängde in mig i en av våra salar och pumpade med hjälp av skivstång och hantlar... Nästan smärtsamt men otroligt skön känsla! Jag har ganska bra känsla nu också, sitter nedkrupen i soffan och ser på film. Jag ska göra en smoothie och när den är uppdrucken är det dags att gosa ner sig i sängen. Jobb imån och sen ledighet i 3 långa dagar :) Så gött att jobba eftermiddag/kväll på måndag eftersom det innebär att jag kan stanna i Jkpg till måndag förmiddag :) 

//Lissie

Fokus, mat & räddaren i nöden

Jag kan ibland vara ganska dålig på att fokusera på en sak i taget, mina tankar är ofta på 100 olika ställen. Jag är en expert på att påbörja 5 saker samtidigt istället för att systematiskt arbeta av en sak i taget. Nu tror jag ju att rent tidseffektivt så kvittar det men jag tror det kan vara skönare för mig personligen att göra en sak i taget. Men det är nog därför jag gillar träning så mycket för det är väldigt sällan jag tänker på nästa övning när jag är mitt i en. Jag fokuserar på det jag gör för stunden och jag skulle vilja säga att jag tar en paus från mitt tänkande under träningen. När en av mina vänner dog 2007 så var handbollsplanen enda stället där jag kunde koppla bort det som hänt och bara fokusera på det jag gjorde.

Jag skulle vilja påstå att träning kan vara räddningen för många av oss med mycket i huvudet. För många tankar i huvudet leder i många fall till inre stress vilket kan ge många negativa effekter. Att träna regelbundet kan sänka blodtrycket liksom reglera blodsockret. Vid stress så sker däremot det motsatta, det vill säga att blodtrycket höjs och en ökning av insulinbehovet sker vilket kan leda till en ökad sockerproduktion.

Jag skrev ju i ett inlägg för ett tag sedan att en bra och balanserad kost brukar komma naturligt när jag är inne i en bra träningsperiod och det går garanterat i fas med att jag då håller mitt blodsocker i fas. Jag får inte det direkta suget efter något sött som annars kan slå till med ganska hård kraft. träningen ger mig ett bättre och mer stabilt humör liksom ett bättre immunförsvar. Jag skulle vilja säga att mycket av det går ihop. När jag är väldigt stressad så kan jag (felaktigt) bortprioritera träningen. När jag bortprioriterar den så finns stressen kvar i min kropp och gör mig mer sockersugen liksom gör mitt humör mer ostabilt. Obalanserad kost i kombo med för lite träning gör även immunförsvaret sämre.

För mig är träningen faktiskt mest viktig för att jag ska äta, kanske inte med så mkt fokus på att äta perfekt, utan för att jag ska ha matlust. För under stressiga perioder så är maten av de sakerna som kommer långt ner på min prioriteringslista och som jag helt kan skippa. Jag har ju god kunskap inom området och är bra på att säga till andra att de bör äta men som med mycket är det svårt att coacha sig själv. Men träningen hjälper mig helt klart med maten.

Ni ser, det här med fokus alltså... Mitt inlägg om började handla om fokus ändrades ju ganska snabbt till något annat. Men det jag ville ha sagt iaf är att träningen är bästa medlet för mig att hitta fokus och sluta grubbla så förbaskat på saker. En stund på gymmet ger lugn i själen.

//Lissie

Nike

När man fixat sin kandidatuppsats,
ja då förtjänar man faktiskt något fint! :)

//Lissie

Där satt den! :D

Idag fick jag och Tove reda på att vår C-uppsats blev godkänd, wohoo, vi var till och med nära ett VG :) När det gällde opponeringen och försvaret av uppsatsen så satte vi dock VG :) Men å andra sidan, vem bryr sig! Det enda viktiga är att vi är godkända :D Så om någon är sugen på att läsa om massage har effekt på träningsvärk så är det bara att hojta till ;) 

Jag hade tänkt dra till Slottsskogen för att vara med på F&S inlinesåkning men jag gjorde ärenden och var inte hemma förrän efter 17.00 och eftersom åkningen startade vid 18.00 blev det lite väl tight :P Ska satsa på lite styrka här hemma istället och göra några matlådor, känner att min matinspo varit låg och att jag måste skärpa till mig. Att ha matlådor i frysen är bland det bästa som finns för någon som mig som är så förtjust eller intresserad av matlagning. På tal om mat ska jag och mina två kollegor på jobbet ha sommarlunch imån och jag är salladsansvarig... Tveksam bra idé att ge den uppgiften till tjejen som bara äter gurka och tomat ;) Men jag ska nog lyckas svänga ihop något!

//Lissie

Man ska aldrig starta på måndagar...

Imån tänkte jag köra igång, fast jag egentligen vet att man faktiskt inte ska kicka igång saker på måndagar... Men nu får det bli så ändå :) Jag måste få in en rutin och jag måste prioritera och planera. För även om jag har så mkt mer fritid nu än innan så är det ju sommar och jag vill göra roliga saker, men jag kan faktiskt inte skita i träningen för det för då gör jag mig själv en stor otjänst!

Jag var ute och cyklade innan, så skönt och så fint område! Helt perfekt, skulle helt klart kunna bo här i framtiden också när jag skaffat familj :) Gud vad jag älskar att cykla för övrigt, kanske inte så mycket med träningsvärk som jag fortfarande har, men ändå :) När jag var yngre cyklade jag massa men ju äldre jag blivit desto mer har det försvunnit och när jag flyttade hit till Götet tog jag inte med cykeln. Men nu är den här och jag ska nyttja den flitigt under sommaren och förhoppningsvis såklart längre än så :)

Nu ska jag strax sova, upp 04.45, wohoo! 2 såna mornar till och sen blir det lite mer chill ett tag iaf, det är jag ganska tacksam för faktiskt :) Jag hatar dom tidiga mornarna även om jag slutar tidigt :P Det har iaf varit en bra söndag med handboll, både Sveriges damer och herrar, i Scandinavium :) Kul att få se lite klasshandboll! :) Veckan som kommer lär också bli bra med mys hos Denise med henne och Jennie, midsommar i skärgården och kanske ett gästspel i Jkpg :) Skönt med långhelg dessutom! :)

//Lissie

Dags att göra schema

Japp, min kropp gör ont idag. Det bästa är ju att träningsvärken inte nått sin peak än! Damn... Men det positiva är ju att smärtan kommer ju från något bra iaf :) Idag ska jag lägga upp ett träningsschmema och sätta upp det på något vettigt ställe i mitt hem.

Min plan ser än så länge ut såhär:

- Pass 3-5 st/vecka
(Pass är t ex gym & flex)

- Cykling eller promenader minst 3 ggr/vecka
(Minst 45 min långa pass med bra intensitet)

Stretch efter varje pass  

För att jag ska följa mitt schema så kommer det krävas att jag planerar min tid och ser träningen som en av mina högsta prioriteringar. Jag behöver min träning just nu och den förtjänar att vara högprioriterad. Eftersom jag som sagt arbetar på en träningsanläggning så har jag ju goda fortsättningar att träna i samband med jobbet, blir svårt med ursäkter då, är ju liksom där 5-6 ggr per vecka.

Promenaderna och cykelturerna ska ha 2 syften, dels ge bättre flås och dels ge avslappning... Jag tycker man tänker fantastiskt bra och klokt när man är ute och rör på sig. På gymmet tänker jag bara på det jag gör för stunden, vilket är ganska bra för mig. Men ibland är det bra att sortera hjärnkontoret och då är cykling och promenader en toppensak!

//Lissie

Hjärnspöken, leva i nuet & mod

Idag körde det igång kan man säga... Blev två pass dessutom, tack vare Karl-magnus. Tanken var att vi skulle hinna prata en hel del mer än vad vi gjorde men det är ju inte dumt alls (NU I EFTERHAND) att ha klarat av två pass. Första var ett benpass som ganska snabbt gav sköna krampkänningar och andra ett TMI (träna med instruktör) som Karl-magnus höll i. Jag var lite lagom (okej, typ inte alls) motiverad till ännu ett pass med tanke på att mina ben skakade så jag knappt kunde gå ner för trappan från gymmets övervåning... Men det går inte säga nej till Karl-magnus och nu i efterhand kan jag ändå tycka att det var gött.

MEN, och här kommer ett viktigt men, jag måste jobba med min prestationsångest. Den är mitt största hinder i min träning och jag måste börja face the fact att den inte kommer försvinna av sig själv. Jag är bra på att coacha andra till att fokusera på sig själva och inte låta andra störa ens koncentration. Dock är jag ganska självcentrerad när jag gymmar och lyckas komma in i mitt flow men det är liksom innan och efter det är jobbigt.

Jag anser ju inte att någon ska ha någon form av ångest när det kommer till träning för träning ska ju göras för man själv mår bra av det. Hälsa är ingen tävling. Det spelar ingen roll hur bra, dålig, rutinerad, oerfaren, stark, svag du är, för du är ju där för dig själv och dina "resultat". Jag är en stark tjej som tränat i hela mitt liv och har en kandidatexamen i idrottsvetenskap men ibland får jag en känsla av att jag är en otränad person som inte kan något. Det intressanta är dock att jag känner mig helt trygg i att coacha andra men inte i rollen att coacha mig själv.

Jag blir så störd av att min kropp inte alls är lika funktionell som förr, dels pga att jag tränar mindre och dels pga mina skador. Jag kan inte blunda för att mina skador gör min träning mindre rolig eller att jag känner mig kass när jag måste ursäkta mig att jag inte kan göra en övning för att jag vet att min hand inte kommer vara användbar dagen efter om jag utför övningen. Jag kan inte heller blunda för att tränings/mat/hälsohetsen som pågår gör mig helt matt, trots att jag själv egentligen lever för det området...

Jag måste hitta mer glädje och mod i träningen... Jag måste sluta fokusera på andra, våga göra saker jag vill göra men är rädd att jag är dålig på och jag måste acceptera att min kropp inte är lika fantastisk som för några år sedan. Jag måste jobba utifrån mina egna förutsättningar och inte jämföra mig med andra liksom (eller den jag var förr i tiden). Jag måste vara här och nu och släppa taget om den jag var. För även om kroppen är sliten och inga DM-guld eller seriesegrar trillar in nu för tiden så är jag på helt rätt ställe. Jag passar in i den här branschen och jag kan göra gott både för mig själv och andra.  Jag har vågat göra så mycket saker sedan jag flyttade hit till Göteborg och jag vill inte vara så rädd för att inte lyckas med saker att jag inte ens försöker, speciellt inte inom träningen. Det är dags att våga vara den jag vill vara och inte låta mina hjärnspöken stå i vägen.

//Lissie

Att göra något för sig själv... Mål, identitet & träning

I torsdags tog jag examen från Göteborgs universitet, Hälsopromotionsprogrammet inriktning idrott. Jag är nu inte längre student vilket jag varit sedan sju års ålder med undantag för 1.5 år och måste på något sätt skaffa en ny identitet. Jag har under de senaste dagarna funderat mycket på framtiden och mål, drömmar och identitetsbyggande.

En sak jag tänkt på är att jag verkligen vill göra något för bara mig och då är det ganska naturligt att träning är min första tanke. Jag vill utmana min kropp och jag vill försöka bygga upp den så gott som det går med alla skador jag har. Jag har en bra grundstyrka men jag vill bli starkare, rörligare och jag vill skapa disciplin. Jag vill även komma igång med mina promenader, mest för att dom ger mig ro i själen. Nu när jag har min cykel här så vill jag även försöka komma ut på många cykelturer.

Jag kommer inte köra på några dieter, utan vanligt sunt förnuft och om jag vill ha choklad en dag, ja då äter jag choklad. Jag tror inte på förbud utan jag vet att när jag är inne i en bra träningsfas så är jag mer sugen på "bra grejer" så det kommer liksom naturligt. Jag måste lägga upp en plan och till min hjälp har jag världens bästa gyminstruktör Karl-magnus! Han är så otroligt bra på det han gör och peppig till max, den passionen han har för träningen är fantastisk och otroligt motiverande. Jag ska försöka sätta upp några delmål och några huvudmål och sen jobba utifrån dom. När man jobbar på en friskvårdsanläggning är det svårt att ha ursäkter för man kan alltid ta en timme innan eller efter jobbet till att träna.

Kroppen är ett fantastiskt redskap och vi kan inte byta vår kropp mot någon annans. Det vi kan göra är att ge den goda fortsättningar för att orka med vardagen. Jag tror ju på träning som medicin mot det mesta och jag vet att träning gör mig till en härligare person. Men jag vet också nackdelarna med ett liv som kretsar kring träning och mat, jag vet att vi byggt upp ett samhälle där hets och ortorexi breder ut sig. Just med tanke på min utbildning och all erfarenhet jag samlat på mig i livet så känner jag ett visst ansvar att förklara både fördelar och nackdelar med träning och viss kost och jag hoppas att det är det jag kommer göra i den här bloggen. För även om jag älskar träning så är ju livet så mycket mer än att hänga på gymmet eller i löpspåret. Det handlar om att hitta en balans och det är inte det lättaste men jag hoppas att jag under resans gång kommer hitta en bra och sund balans som passar just mig.

Okej, let's do it

//Lissie